Varför har svensk handboll backat i Internationellt?

Vi har för tillfället inte spelare som är tillräckligt bra internationellt. Det är viktigt att säga det för att vi ska komma på rätt väg igen, ungdomarna idag måste ha större visioner än att komma med i ett svenskt landslag. De skall titta på andra toppnationer, se och lära vad en Karabatic,  Jicha eller Omeyer gör. Vi behöver utbilda våra ungdomar till att bli bäst i världen och inte bara bäst i Sverige. Visst, vi har många kompetenta ledare och de gör ett otroligt bra jobb med våra ungdomar men det är för få som har erfarenhet ifrån toppnivån i Europa för att det skall vända.

Hur kan det komma sig att det i Danmark och Tyskland strömmar folk till arenorna hela säsongen medan det i Sverige bara handlar om större publik när det vankas semifinal och final?

I Tyskland och i Danmark är det en fest att gå på handboll, i princip varje gång, det är också tillåtet för klubbarna att arrangera en fest och därmed har de större möjlighet att locka en bredare publik. I Sverige lockar en semifinal eller en final per automatik, just på grund av uppbyggnaden av hela tillställningen, de gör det till en avslutningsfest.

Du har uttryckt dig att ”dönickarna” måste vakna, berätta vad du sett och känner måste förändras för att göra handbollen mer synlig som sport.

Vi är bra på mycket i Sverige men vi är på tok för tillbakadragna och nöjda om det blir bra. Man skall inte vara nöjd med bra, om någon säger att det är bra, då finns det otroligt mycket utrymme till att bli bäst. Varför nöja sig med mindre? (Tro nu inte jag är naiv!)  Vi måste helt enkelt bli bättre på att utnyttja våra resurser hemma i Sverige för att bli mer synliga i media. Jag tänker bl. a. på Stefan Lövgren, tyska Bundesliga och Europeiska Handbollsförbundet har förstått hans storhet i världs-handbollen och de har anlitat honom till olika uppdrag. Man kan då undra varför han inte fått en konkret förfrågan ifrån sitt eget förbund och det inför ett hemma-VM!!!

Det är bara ett exempel, jag förstår det inte och tycker helt enkelt att det är riktigt dåligt av förbundet.  Agera och inte reagera är mitt råd.    

VM 2011, tror du att det blir avstampet på någon ny era?

Nej, det tror jag inte men jag hoppas innerligt att det blir så. Det är en bragd om de tar medalj. Drömmen är förstås en final där Sverige är med igen – och vinner ett guld. Varför inte; JFK hade en vision om att landa på månen, de flesta skrattade, men det var några som trodde på honom och hans vision gick i uppfyllelse. Ett VM-guld på hemmaplan är ingen omöjlighet, större mirakel har hänt.

Är det så enkelt att pengarna betyder allt för kvalitet?

JA, pengarna styr i princip allt. Många saker som nämns i denna intervju är beroende av kapital för att det skall lyckas. Det är dock inte allt. Man måste försöka hitta nya vägar för att nå finansiell framgång i våra klubbar. Bestämdhet saknas och en tro på att det är möjligt. När SG Flensburg-Handewitt åker till Sverige under försäsongen, så är det med en baktanke. Då får handbollen i Sverige en möjlighet att ta del av europeisk topphandboll på hemmaplan och dra nytta av att vi är där, helt enkelt tjäna pengar på oss. Det gynnar föreningen, ungdomarna och svensk handboll.

På vilket sätt skiljer sig en tysk klubb mot en svensk?

En klubb i Tyskland är kapital stark. Alla spelarna är professionella, de har också heltidsanställda för det administrativa arbetet samt ett medicinskt team. Det förekommer även projekt anställningar. Med starkare finanser finns naturligtvis möjligheten att utveckla klubben, både ekonomiskt och medialt, dessutom finns en trygghet att kunna bygga ett lag som förhoppningsvis når framgång. 

Hur många anställda är man i Flensburg?

Vi har en VD och en sportchef, 6 anställda på kontoret, 6 anställda inom det medicinska teamet, 17 kontrakterade spelare och en tränare, en materialansvarig och en videoansvarig. Det blir 34 stycken heltidsanställda. Vi har dessutom ett antal projektanställda och ideella.

Om du fick bestämma, vad skulle du göra för att ändra och skapa något nytt?

Jag hade börjat uppifrån och gått neråt. Tycker att det behövs nytt blod lite överallt, det har stått stilla på tok för länge. Det behövs en heldagsintervju för att beskriva alla tankar som snurrar i mitt huvud. Jag tycker som jag sa tidigare att vi är på rätt väg. Staffan Ohlsson och Ulf Sivertsson är precis vad svensk handboll behöver. Hade jag fått bestämma så hade jag satsat på Magnus Andersson, Peter Gentzel, Stefan Lövgren och en Thomas Sivertsson och gjort allt för att de skall bli kvar inom svensk handboll. Alla är väldigt duktiga, de har mångårig erfarenhet av internationell topphandboll och de kan förmedla sina kunskaper till andra – det är trots allt det som är nyckeln. 

Hur viktigt är det att arbeta mot de unga målgrupperna och använda sig av sociala medier som t ex Facebook? Varför har du Facebook?

Jag tycker i princip att man skall använda sig av så många olika medier som möjligt, bara vi får fram budskapet om handboll. Facebook är ju ett forum som inte kostar pengar, du når ut till många olika åldersgrupper samtidigt och så är det roligt.

Från början ville jag bara ha kontakt med mina vänner runt om i världen genom Facebook. Nu ser jag det som en plats där jag kan förmedla något som jag tror på och kanske blir det en diskussion som leder till att handbollen utvecklas.  

På vilket sätt kan Evert Ekh få betydelse?

Något nytt och fräscht är alltid välkomnat och aldrig utan betydelse, framförallt inte om det gäller handboll. Vi måste hålla ihop för att vi skall kunna nå ut till så många som möjligt och samarbeta på bästa möjliga vis

Vad bråkar ni om som handbollssärbos egentligen?

Patrik är kortfattad och säger ”Vi bråkar inte alls ofta” medans Johanna är lite mer fundersam i sitt svar som är en fortsättning på Patriks kan man nog säga, ”Vi bråkar faktiskt nästan aldrig och det är ganska skönt att slippa måste jag säga. ”Falle” är inte typen som blir sur och när jag blir det så är han grym på att få mig på bättre humör. När det väl blir bråk så är det för att jag har förlorat i något sällskapsspel eller när Falle snackar skit om damhandboll(aj aj Falle)”

Hur lång tid tar det att ta sig från Viborg till Flensburg och vem är mest på? ”Det tar ungefär 2 timmar och jag får väl erkänna att det är Johanna som åkt mest i alla fall än så länge” säger Patrik och Johanna är rörande överens ” för det finns mer att hitta på nere i Flensburg. Det är verkligen ett pusslande att få ihop det bra och det brukar sluta med lite impuls besök”.

Evert Ekh tillägger att det är shoppingen som gör Johanna mer intresserad av att röra på sig, eller?

Du är ju äldst Patrik, i alla fall till åren, innebär det att du vinner i TP?

”Givetvis är det så” vad säger Johanna? Jo hon ber oss snabbt ”gå vidare till nästa fråga”, här vinner Patrik på poäng alltså. Precis som i sällskapsspelet!

Handbollen för dig Johanna, missar möjligtvis spel i CL finalen om några dagar, när du ändå är där det händer så att säga. Det måste kännas lite bittert?

"Nu är det ju så att jag förhoppningsvis inte missar finalen. Om allt går som jag vill spelar jag min första match på söndag och sen hoppas jag få uppleva några helt fantastiska matcher. Det var dock väldigt bittert att skada sig och missa matcherna som har tagit oss dit vi är"

Orkar Patrik stå ut med tjatet ”jag vill ju spela, fan, skit, bla bla”?

Ha Ha jadå det har inte varit någon fara hon har faktiskt inte tjatat så mycket!

Du hänger med i allt som händer verkar det som Johanna, bloggar och läser bloggar, hur är det med dig Patrik? Ska inte du satsa på att bli bloggpatte?

Nja det är nog inte riktigt min grej så det låter jag andra sköta

Flensburg har en tyskstackare, hur får han anpassa sig till er riktiga nordiska vikingar? Han har inte majoritet va? ”Det är ju verkligen en udda situation med bara en tysk i ett tyskt lag. Men vi har som regel i laget att man måste prata tyska när man är på tränig/match eller i bussen så jag hoppas att han inte känner sig så utanför. Men det är klart att han får ju en del hets om det är något som är mindre bra med Tyskland”

Pelle Carléns tyska är hemmagjord och mycket rolig att lyssna till. Hur kan ni hålla er för skratt.

Patrik ”Jag är ju själv inget tyska geni så jag är inte rätt person att döma andra men i ett lag med bara tysk så tror jag Jacob(vår ensamma tysk) har hört de mest märkliga och roliga försök till tyska faktiskt”

Johanna har inte mycket att säga men slutklämmen ”jag har ju hört att deras enda tyska spelare överväger att lära sig danska/svenska”, säger väl allt.

Säsongerna för Er, berätta bra och dåligt, som ni ser det!

I ligan har det gått riktigt bra än så länge vi ligger 3:a med 6 matcher kvar. Den stora besvikelsen var Ehf cupen där vi åkte ut i semifinal mot Schaffahusen från Schweiz. Jag är nöjd med min säsong.

Johanna som är lite mer snackig av sig maler vidare om sin säsong

”Det har som säkert de flesta vet vid det här laget varit en ganska virrig och problemfylld säsong för mig. Jag har varit ganska mycket skadad och har inte alls presterat så bra som jag hade hoppats. En karriär går väl lite upp och ner och min har väl egentligen bara gått spikrakt uppåt tills nu. Förhoppningsvis har det varit ett väldigt nyttigt år och jag hoppas att jag kommer starkare ur det. Trots allt tråkigt och alla "problem" så kommer jag få avsluta säsongen med både DM final och CL final och det är jag helt fantastiskt glad över”

Fortsättningen? Johanna i Viborg? Patrik i Flensburg? Hur länge klarar ett förhållande av särbolösningen?

Oj det hoppas jag aldrig att vi får veta! Men än så länge så spelar vi båda i toppklubbar och det hade känts fel att någon skulle ge upp det i nuläget.

Återigen så målar Johanna upp en bild som känns lite mer kvinnlig, inte så konstigt kanske med tanke på att karlar inte direkt är kända för att spruta ur sig känslomässiga saker, ” Jag kommer att spela i Viborg minst 2 år till och det är jag mycket glad över. Jag hoppas att vi klarar det så länge som det behövs.  Än är ingen av oss inne på att "ge upp sin dröm" för att flytta med den andre. Jag tror på att det går om man bara vill! Jag har i alla fall inga planer på att lämna Falle, han är en fantastisk pojkvän som alltid får mig att må bra. Vart vi än bor...”

(Patrik, du kanske skulle ha sagt något om detta för att förtydliga, ett tips tills nästa gång, red Ekh)

Svensk handboll är grå tycker vi. Vi syns inte, vi hörs inte och enligt medierna så finns vi inte. Nu har Tv sänt mycket handboll men bevakningen i övrigt är dålig. Vad behövs? Nakna handbollsspelare i Åhus Beach eller fler öppna tjafs och bråk, kanske dumma uttalanden? Berätta.

Här tar Patrik fram sin debattörsanda och säger ”Det är en bra fråga men jag tycker att man skall fokusera på produkten att spela så bra handboll som möjligt sen att klubbarna vågar satsa långsiktigt för att få publiken till arenorna kanske sänka biljett priser och verkligen satsa på ett bra arrangemang. Försöka få slutspelsstämningen med sig till grundserien. Det skall inte behövas att folk gör sig till med dumma uttalanden eller liknande men lite ärlighet och våg att sticka ut skadar ju inte”

– Johanna är inte sämre hon

”Jag skulle nog svara bra handboll och framgångar. Det andra tycker jag vi kan lämna åt andra sporter. Kolla bara på Danmark, jag tror inte att intresset finns där pga. av att spelare gör bort sig eller gör dumma uttalanden. Intresset är stort för att det är bra handboll, svårare än så är det inte. Där har i och för sig även medierna förstått att det är det mest intressanta att läsa om”

Rustan lägger av, det blir en mindre ”provokatör” i Svensk handboll. Ni får beskriva Rustan med tre ord var, inget får vara lika.

”Envis Nytänkande Noggrann” säger Patrik utan att blinka och Johanna bidrar med ” Jag känner inte Rustan så bra så det blir svårt. Men utifrån hans ledarskap från bänken får det bli engagerad, kreativ och galen (i en positiv bemärkelse)”

 Ärligt nu, om ni fick ändra på tre saker i Svensk handboll vad skulle det vara?(JP)

Patrik  säger ”varför inte införa svenska cupen igen? Det talas ju hela tiden om att vi behöver fler matcher ge cupen en hög status med prispengar och ec-plats kanske spela semi och final i en "Final 4" som i Tyskland och Champions League”

Nu är debatten i full gång och satt man i samma rum som dessa två handbollsälskare skulle man ha att göra flera år för att plocka ner alla idéer. Härligt, så Johanna, vad tycker du?

- Minska damernas elitserie vilket förhoppningsvis bidrar till fler jämna matcher som förhoppningsvis bidar till större intresse.

- Satsa mer på Europacuperna (svensk klubbhandboll vet knappt vissa spelare i mitt lag existerar)

- Ekonomin är också viktig, speciellt på damsidan. Jag tror det är viktigt att få fler spelare att spela längre och kunna behålla spelare längre i Elitserien. Jag hoppas att elitserien "tar vara på" den dåliga ekonomin som är i Danmark och knyter till sig fler stora profiler som tidigare har spelat i utlandet.

 Vem är den bästa Svenska, respektive internationella spelaren på dam resp herrsidan

Filip Jihca, Bojana Popovic(Patrik säger faktiskt detta han med, det verkar lite fusk faktiskt då Johanna svarar samma sak) Linnea Torstensson & Kim Andersson.

Berätta hur skillnaden i ”ölkulturen” ser ut i Sverige och Tyskland/Danmark. Varför kan vi inte slappna av och göra folkfest av vår idrott på samma sätt?

Det är betydligt mer avslappnat med ölen i tyskland! Det är absolut inget konstigt att ta en eller några öl på vardagar eller på lunchen. Det är en bra fråga varför vi inte kan ha samma avslappnade inställning i Sverige men jag tror och hoppas att det kommer.

Johanna är lite mer försiktig då hon hellre dricker ett glas vin

”Det är lite skillnad mellan Danmark och Sverige men jag tror att den är ännu större ner till Tyskland. Handboll är verkligen en fest och underhållning här nere. Det ligger nog mycket arbete hos klubbarna om man vill ändra på det. Jag hoppas ju dock att det inte är ölen som gör skillnaden utan att det helt klart är bättre handboll och bättre inramning kring matcherna som gör det till en folkfest”

Johanna, om du skulle få Patrik att rodna, vad säger du då?

Han är inte den som rodnar... Men jag vet att han rodnar lite i smyg när jag ger honom komplimanger! Han är ju så söt:-)

Patrik, om du skulle får Johanna på dåligt humör, vad gör/säger du då?

Jag retar henne när jag vunnit i sällskapsspel, och det är för att uttrycka det milt, tämligen vanligt att det sker :-)

Evert Ekh och redaktionen tackar så förbannat mycket för att ni ställt upp - vi hoppas självklart att den får läsas överallt !

- Jag står alltid för det jag säger, ibland så undrar jag om det inte finns någon annan som gör det, eller rättare sagt, vem ska göra det. Jag har ju ändå varit med så länge så jag har väl kanske lättare att våga göra det än någon som är lite nyare. Och det är ju förståligt för man får ju igen dubbelt om man sticker ut. Det räcker med att jag andas lite så får man det till att jag är förbannad. De tycker väl det är roligt att intervjua mig helt enkelt – det ger ju möjlighet att skapa en säljande rubrik, även om rubriken oftast är fetare än den borde vara.

Handbollen upplevs idag lite grå och trist, fortsätter Rustan, frågan är bara vem som har uppdraget att profilera den, vem har det i sin arbetsbeskrivning? Vi saknar en Richard Fagerlund, det är mångt och mycket det som skiljer oss från andra mer mediaprofilerade idrotter.

Förbundet har fått kritik för att de inte syns tillräckligt?

Rustan är av samma åsikt men vill poängtera - att det inte bara är att skjuta på förbundet, och tillägger ledare, spelare och träningsupplägg har nått längre än vad Svensk handboll gjort i sin strategi för framtiden, så kan det vara.

På frågan vad som borde göras åt det så vill Rustan framhäva att det börjar nere i föreningarna som måste motionera och tydligare ställa krav på årsmöten och också vara beredda att betala för sådana tjänster på förbundet. Nu är förbundets uppgift att administrera och det gör de ju väldigt bra. Dessutom är ju faktiskt förbundet är ju en sammanslutning av föreningarna och det är bara tillsammans det går att förbättra, speciellt som det alltid kommer till pengar. Vi måste själva utse någon som missionerar handbollen i Sverige - se på Alltomhandboll.se, de betyder otroligt mycket för ungdomshandbollen, de är de som borde få pris på SM banketten, det är ju där allting börjar.

Rustan anser att HEH är otroligt viktigt i framtiden, precis lika viktigt som det faktiskt har varit. - Vad hade Svensk elithandboll varit idag om inte HEH funnits? HEH arbetar med de frågor som tidigare varit tappade mellan stolarna. Sedan finns det alltid möjliga organisatoriska förändringar som måste ske ju modernare samhället, publiken och sponsorsamarbeten blir, det är nästa steg.

Om TV:s betydelse säger Rustan ”det är nästan så att jag tycker synd om basketen och volleybollen” – vi får massor av TV just nu och förhoppningsvis fortsätter utvecklingen. Folk känner igen mig som person när man ska köpa en limpa på ICA, bara en sådan sak, det har vi inte varit bortskämda med och det ska vi ta vara på”

Sävehof har ju fått höra att de har för mycket att säga till om, vad säger du om det?

Nej, det stämmer ju inte alls. Vi har ingenting att säga till om i domartillsättning eller har fördelar på något annat sätt för att vi är Sävehof. Det är något jag verkligen står för att så är fallet. Det har i sådana fall varit andra som lyft fram det.

Vad är det som drivit dig att gå till jobbet alla dessa år?

Det är inte medaljerna som betyder mest, det är faktiskt de stora frågorna. Inom Sävehof är den stora uppgiften som heltidsanställd tränare att länka samman elit och ungdom för att få talanger underifrån att ta plats i A lagen. Jag är den som motsatt stora värvningar, det är inte så långsiktigt. Dessutom är det självklart att få höra spelare, exempelvis Fritzon säga ”fan vi måste ha världens sjukaste och bästa tränare”. Det är sådant som gör vardagen lättare att leva.

De stora frågorna är det jag tänker på när jag tänker Svensk handboll, ta exempelvis de nya hallar som byggs. Till att börja med måste de fyllas och när de är fulla måste de fortsätta vara fulla. Arrangemangen runt matcherna måste nivåhöjas, upplevelsen ska vara likadan i seriespelet som slutspelet. Man kan inte vila på hanen.

Se bara på Sävehof, vi fyller inga hallar när det är seriematcher, trots vår storlek på förening. Personer blir lite mätta – det måste hända mer saker runtomkring och där handbollen är kryddan på ”det götta moset”.

Vi är inte riktigt framme där än i Svensk handboll men med rätt tänk och tillräckligt många ambassadörer så ska det gå.

När du står där och sammanfattar dina år som handbollstränare, kan du göra det in en mening?

Man har lärt sig oerhört mycket om andra människor, både positivt och negativt.

Det låter kanske konstigt att jag inte svarar något direkt handbollsrelaterat men det är faktiskt det första jag tänker på. Hur jag överraskas av andra människors handlingar, både positiva och negativa.

SM finalen, Drott – tankar om favoritskapet?

Det är lite läskigt med det 14 dagar långa uppehållet, svårt att få upp ångan när den var som hetast. Det känns lite oroligt men på lördag är det inte speciellt svårt att nå maxkapacitet från start. Vad gäller favoritskapet så kan man väl säga att om det varit i fem matcher hade vi vunnit, men nu är det en öppen historia.

Är du en känslomänniska? Kan det komma en tår vid ett SM guld?

Jag är ingen känslomänniska, det blir nog mer en lättnadens suck att det är över. Jag menar, vad är det som kan hända? Vi kan förlora. Inget mer.

På banketten, om ni vinner, får du av en händelse säga något till alla som får dem att tänka till om handbollens framtid. Vad skulle du säga?

Gör något konkret, produktivt på egen hand, egna projekt, något litet eller stort, men gör något. Det finns alldeles för många gnällrövar och ”världsmästare” på läktarna och nu även på world wide webb som ägnar oerhört mycket tid och kraft att kritisera och hitta fel hos de ledare, organisationer och förbund som ändå gör något och dessutom säkert även gör så gott man kan. Som sagt, lyft på arslena, och bidrag med något konkret, och inte bara med luft.

/ Evert Ekh håller med, till 100% men det gäller att någon kommer in och rör om i grytan, öppna armar är det ont om.

Vi tackar Stefan Högquist för att han ställt upp att intervjua Rustan Lundbäck som också ska ha ett stort tack.

Erik Fritzon, överallt och ingenstans, svårstoppad och MEP vinnare.

Om du inte hade gjort dina 11 landskamper hade du blivit kallad för den bästa mittsexan som aldrig fick chansen. Ärligt Erik, funderar du på det?
Klart man funderar och intresserar sig för landslaget. Men det är inget jag lägger nån energi på, jag vill ha all fokus på klubbhandbollen. Man får försöka se det positiva i det, jag är ju inte purung längre, så man får se det som att man får lite behövlig vila när de är landslagsläger. Men givetvis hade jag inte tackat nej om jag fått frågan. Klart man vill vara med!
 
Två av samma sort, två tåliga linjeråttor fann varandra.  Den ena drog till Danmark medans den andre stannade kvar i Sverige. Hur jobbigt är det?
Det har varit tufft på många plan, ensamheten efter att ha bott ihop i mer än 6 år har känts tung ibland. Att komma hem efter träningen på kvällen till en tom lägenhet med tvn som enda sällskap är inte så kul. På helgerna funkar det bättre, då kan man hänga med andra.

Samtidigt har det varit lärorikt, jag har fått ta eget ansvar för sånt som Frida fixade innan, t ex att tvätta... Men där känner jag att jag har utvecklats, sköter tvätten exemplariskt! (eller ja, Frida är kanske inte är så nöjd med att alla vita handdukar är blå och de blå är grå, men ändå, de är ju rena.)

Det bästa med att ha varit isär är att vi verkligen uppskattar all tid vi har tillsammans, det är verkligen kvalitetstid och det är något vi ska försöka fortsätta ha fokus på även när man bor ihop igen och kanske går in i vardagslunket.
 

Telefonräkningarna höga eller är ni ”skypeanvändare”?
Vad f*n är skype? Givetvis telefon.

När Frida sitter och tjurar i soffan efter en förlust, vad får henne snabbast på bra humör? Att du säger ”du var i alla fall 100%” eller ”lägg av nu jävla tjurmupp”
Om jag måste välja ett av dom alternativen så blir det att hon ju i alla fall var 100 %, men det bästa tricket är nog att sitta o lyssna så hon får kasta ur sig skiten och sen hetsa/busa lite tills hon blir glad igen.
 
Svensk handbolls framtid känns spännande, det sprutar talanger ur klubbarna. Hur ska vi förvalta detta på rätt sätt. Vad kan vi göra nationellt för att få ”stjärnorna” att stanna längre?
Det krävs pengar för att få stjärnorna att stanna, så att de inte behöver arbeta heltid och får bra möjlighet att träna och återhämta sig istället för att åka direkt från jobbet till träningen varje dag. Det är också viktigt att talangerna får speltid och matchas in, för att få viktiga roller i klubblaget. Sen måste de unga samtidigt förstå sin roll och kanske ta några hundår. Men måste vilja träna för att bli bäst och arbeta för att bli lite bättre varje dag. Tränaren måste också våga slänga in dom unga talangerna, även i mer avgörande lägen så de känner förtroende och kommer in i hetluften och får erfarenhet. Jag är övertygad om att det är nyckeln till Sävehofs framgång, med Rustan i spetsen, han har ett bra öga för att se vem som kan bli något och vågar sen satsa på den gubben.
 
Vad måste Svensk handboll göra för att inte tappa mark mot innebandyn som växer så det knakar?
Det måste vara en upplevelse att kolla på handboll. Klubbarna skall marknadsföra profiler i varje lag som skapar PR,  och ta hand om alla sponsor- och mediakontakter. Spelarna måste kanske ställa upp på intervjuer även om de inte alltid är kul. Handbollen växer genom media, det är först genom att få en större bredd på handbollsintresset som handbollen kan bli riktigt stor.
 
Vad betyder pengarna för dig i din idrott?
Från början betydde det ingenting, då spelade man bara för att man älskade handbollen. Givetvis älskar man fortfarande sporten, men nu vill man också kunna tjäna pengar på det, framför allt för att man skall fortsätta att utvecklas eftersom man behöver arbeta mindre vid sidan om. I det stora hela betyder pengarna en del, men inte allt. 
 
Vad är enklast? Att spela försvar eller få Frida att flytta hem?
Få Frida att flytta hem. Fast det är ju för att hon har valt det själv redan, jag varken kan eller vill bestämma över hennes val. Fast jag är rätt nöjd med att vi kommer ses varje dag igen!
 
Beskriv hur du och Frida snabbast möjligt tar er till varandra om det skulle knipa? 
Båten är i princip enda sättet att ta sig mellan göteborg och aalborg. och den är rätt seg så även om man har en ledig dag hinner man knappt fram och tillbaks.
 
Vem har betytt mest för dig i din spelarkarriär?
Handbollsmässigt är det överlägset Rustan Lundbäck, han har format mig till den jag är. Han har alltid trott på mig och gett mig förtroende. Jag har haft en framträdande roll, som lagkapten i många år och han har varit en mentor, både mentalt och spelmässigt. Sen är det givetvis familjen som alltid stöttat på matcher från att man va liten pojk. De åker sverige och europa runt, tror inte att farsan har missat en enda europacupmatch borta. Dessutom har Frida alltid stöttat, hon har alltid fått mig att tro på mig själv. Även när man gjort en dålig match så hittar hon någonting positivt, så när man har snackat med henne känner man att man gjort en godkänd insats ändå.
 
Lever ni ett liv med handbollen efter det att ni slutat spela?
Ja, handbollen kommer alltid finnas med. Den är och har varit en så stor del av vårt liv. Det finns massa oförglömliga stunder med sm-finaler, landslag,  C-league spel som jag aldrig glömmer. Jag vet inte om jag kan tänka mig ett arbete/roll inom handbollen när jag lagt ner det aktiva spelandet, men den kommer alltid finnas där.
 
Kan du lova Frida någonting om Du vinner SM guld?
Jag kan lova at jag kommer vara jävligt glad och ge henne världens blötaste segerkyss.
 
Är Frida mest attraktiv som dyngsvettig efter en handbollsmatch eller som morgontrött?
Absolut solklart som morgontrött! Tycker inte att svett är speciellt attraktivt faktiskt. Men så är hon också väldigt söt nyvaken!
 
Vem av er är den största vinnarskallen?
Skulle nog säga att vi är lika stora, vi måste va i samma lag för att undvika onda blickar och tjöt när det gäller sällskapspel o dylikt. Är vi i olika lag är det i och för sig oftast jag som vinner... :)
 
Om du fick bra betalt, skulle du välja någon annan Svensk klubb än sävehof?
Inte i sverige. men utomlands skulle det locka.
 

Om bilden säger Frida "Inte vackert, men en rätt bra sammanfattning av min karriär hittills... :) Det är hårt att spela handboll, och det gör ont - man fan vilken underbar sport". Foto: Bildbyrån 

Hur har din tid som proffs varit Frida, det har varit tyst ett bra tag, hur har det gått i Aalborg. Saknar du Johanna? Blev det ett lyft för dig i din karriär? Och när får man se dig på Svensk mark igen?  

Jag skulle beskriva mina två år i Aalborg som en bergochdalbana, både på och utanför planen. Stundtals har det varit det häftigaste jag gjort och stundtals det tuffaste. Det har varit blod, svett och tårar - men också glädje och fantastiska upplevelser som DM-silver, Champions League-spelande. Jag har utvecklats otroligt mycket, naturligtvis som handbollsspelare men framför allt som människa. Det var en stort kliv att lämna trygghet, kärlek och mer därtill hemma i Partille där jag spenderat hela mitt liv fram till nu.

Jag har lärt mig att stå på egna ben även när det blåser, jag har fått fantastiska vänner, fått spela handboll i världens bästa liga, och blivit än mer övertygad om att Erik är mannen i mitt liv! Och ja, det var oerhört tråkigt att jag bara fick några månader tillsammans med Johanna, men nu ska hon spela championsleaguefinal och det är mäktigt! Om flytten blev en lyft i min karriär eller inte vet jag inte, men jag ångar den inte.

Du är ju 28 år och ingen liten orutinerad tjej längre, ska du fortsätta spela? Eller ska det produceras ytterligare en linjeråtta snart? Det ryktas lite smått om att det inte direkt hålls igen?  

Tror inte på att hålla igen, allt jag gör görs till 100 %. Halvmesyrer håller inte någonstans. Men vad som händer framöver vet ingen - inte ens jag själv.

Beskriv hur ni snabbast möjliga tar er till varandra om det skulle knipa?    

I två års tid har vi bott med ett hav emellan oss och fått förlita oss på Stenabåtarna när vi vill ses. De går inte speciellt ofta och inte särskilt fort. Direktflyg finns inte heller mellan Göteborg och Aalborg. Och dessutom har det inte varit många dagar då det varit handbollsfritt så att man kan åka. Men det har totalt sett funkat bra ändå, vi har verkligen fått längta efter varandra!

Två av samma sort, två tåliga linjeråttor fann varandra.  Den ena drog till Danmark medans den andre stannade kvar i Sverige. Hur är det egentligen, när hinner ni ses? 

Att vi inte har setts så ofta är ingen överdrift. Men det har nog varit nyttigt att få längta lite efter varandra. Det har funkat eftersom vi hela tiden vetat att det rör sig om en begränsad period i vårt liv, och att vi efter snart 12 år tillsammans vet var vi har varandra.

Telefonräkningarna höga eller är ni ”skypeanvändare”? 

Skype har inte varit ett alternativ eftersom Eriks datorkunskaper i princip sträcker sig till att han vet vilken knapp han ska trycka på för att sätta på datorn. Funkar inte det tricket sätter han på en Jönssonligan eller Beckfilm i dvd:n och hoppas att det går bättre nästa försök. :) Telefonräkningarna hade varit skyhöga om det inte vore för att 3 härligt nog har samma nät i Sverige och Danmark så vi ringer och messar obegränsat för en viss månadskostnad. Kanon!

Gör du som Erik och ”dissar”(:-)) landslaget i fortsättningen, kaka söker maka(!) 

Eh, vet inte om det direkt är vi som dissar - men vi kan ju låtsas som det... :) Det är mördande hård konkurrens på just m6 i landslagen. Jag accepterar och respekterar det för min egen del, men vad gäller Erik så tycker jag att det är direkt felaktigt att han inte är uttagen. Visst är jag lite partisk (eller mycket :)) men de senaste åren har han vunnit skytteligan, mep:en och visat om och om igen att det inte bara handlar om att han spelar med Kim, Jonas eller Falle. Den teorin håller inte längre och inte heller den om att han inte spelar försvar. So what, han vinner matcher! Det finns andra lag som har bytt/byter anfallförsvar med m6 - Löke i Norge, Urios i Spanien och Gunnarsson i Island. In med Fritzon i landslaget!

När Erik sitter och tjurar i soffan efter en förlust, vad får honom snabbast på bra humör? Att du säger ”du var i alla fall 100%” eller ”lägg av nu jävla tjurmupp” 

Inget av alternativen funkar speciellt bra. Däremot funkar en Jönssonliga eller Beck, eller ibland Sällskapsresa! :9

Svensk damhandbolls framtid känns spännande, det sprutar talanger ur klubbarna. Berätta om skillnaden på elit i danmark och elit i Sverige. Fattar alla att det ibland är två olika idrotter? 

Jag tror att de flesta i svensk handboll vet att det är och har varit oerhört stora skillnader mellan svensk och dansk damhandboll. Både sportsligt och ekonomiskt. I Danmark har handbollen länge varit en industri, sponsorer och tv-bolag har slagit om att få vara med. Nästan alla spelarna är professionella och har möjlighet att träna två gånger om dagen. I Sverige finns inte de möjligheterna. Det säger sig självt att det därmed ibland kan framstå som två olika idrotter. Men som jag ser det börjar klyftan att minska. Det senaste året har varit väldigt hårt för ekonomin i de danska klubbarna, spelarna har fått gå ner i lön och tv-matcherna har blivit färre.

I Sverige känns det däremot som om intresset ökar. Underbart att det visas så mycket handboll på tv nu under slutspelet t ex! Förhoppningsvis återhämtar sig de danska klubbarna samtidigt som de svenska fortsätter att arbeta för att föra fram damhandbollen. Det är enda sättet att förbättra statusen på elitserien, odla talanger och därmed ge landslaget bra återväxt.

Vad måste Svensk handboll göra för att inte tappa mark mot innebandyn som växer så det knakar? 

Svensk handboll måste våga satsa lite för att vinna. Sticka ut näsan och tro på sig själv. Det är också viktigt att göra varje match till en upplevelse, så att publiken vill komma tillbaks.

Fixa fördelar för de som ställer upp i klacken, dela ut tröjor och sälj nån öl. Ordna tävlingar gemensamt med sponsorerna. Och såklart satsa på ungdomarna. Sen måste klubbarna våga utnyttja framgångar när de kommer. Synd att det inte blev lite mer genomslag när vi i Sävehof lyckades kvala in till Champions League som första kvinnliga svenska lag. Det kändes som om vi var på gång att göra nåt stort med damhandbollen, men det följdes liksom aldrig upp och så blev det inget mer av det. Som damspelare får man hela tiden höra att "ni drar inte in tillräckligt med pengar, därför får ni inte detta och detta och detta", "ni måste lyckas först" etc.

Och när vi så lyckas, publiken visar intresse och det är nästintill fullsatt på läktarna när vi möter Zwezda (som sedan vann CL) och Tv sänder och säger att det var fantastiska tittarsiffror, så händer... ingenting. Trist. Helt avgörande är att klubbarna vågar satsa och att media är intresserade, hoppas att den positiva trenden som ligger i luften nu växer!

Vad betyder pengarna för dig i din idrott? 

Jag har spelat handboll sedan jag var sju år gammal, och har aldrig haft någon tanke på att jag gjorde det för att tjäna pengar. Jag spelade många säsonger i elitserien (totalt 7) när jag i princip gick back totalt sett på en säsong efter att medlemsavgiften var betald. De sista säsongerna hade jag spelat upp mig så jag fick lite pengar som drygade ut studentkassan. I Danmark har jag för första gången kunnat leva på att vara handbollsspelare, men utan att ha blivit rik. Det har varit fantastiskt att kunna fokusera helt på handbollen, men jag har aldrig gjort det i syfte att tjäna pengar.

Vad känns enklast för dig? Att löpa 1 mil med kryckor eller få Erik att öppna ett facebook konto? 

Att löpa en mil med kryckor, lätt. Jag och andra med mig har fört en massiv övertalningskampanj för att få Erik att joina Facebook. Men det är nog Gustav Svensson i honom som sätter stopp. Nymodigheter och förändringar är bäst att låta bli. :) Men jag vet att han smygkollar lite på min sida ibland. (det gör inget älskling!)

Vem har betytt mest för dig i din karriär? 

I ungdomsåren: mamma och pappa - De skjutsade jämt, pappa köpte till och med en större bil med fler säten för att halva laget skulle få plats. De genomled tidiga mornar när vi skulle till morgonträning och härliga turneringar som spelades på natten. Och det stod mat på bordet när man kom hem sent efter träningen på kvällarna!

Men sedan dess: Erik. Han har berömt, tröstat, lyssnat, tipsat och agerat slagpåse samt inte minst stöttat. Jag är känslomänniska och utan Eriks lugn hade jag nog fått sluta för flera år sedan! :)

Lever ni ett liv med handbollen efter det att ni slutat spela? 

Jag vet inte med Erik. Han kan nog tänkas vara framtida tränarmaterial. Men för egen del tror jag att jag vill lägga tiden efter handbollen på annat än just handboll. Jag kommer såklart alltid att älska att se på handboll, så den kommer ju alltid att vara en del av livet. Nåt annat vore ju konstigt när den varit så stor del av ens liv så länge.

Kan du lova Erik någonting om han vinner SM guld? 

Om Erik vinner SM-guld i år lovar jag att gråta en skvätt och vara den stoltaste flickvännen av alla på banketten!

Om ni i framtiden får en son, är det möjligt att han får heta Evert Toveby-Fritzon, det klingar faktiskt! 

Varför inte? (Evert Ekh noterar detta och driver opinion i frågan när magen börjat putar)

Vem av er är den största vinnarskallen? 

Sällskapsspel slutar alltid i bråk, så vi är både vinnarskallar och dåliga förlorare båda två.

Om du fick bra betalt, skulle du välja någon annan Svensk klubb än sävehof? 

Eftersom jag är Sävehofare sen barnsben kommer mitt hjärta alltid att klappa lite extra för Sävehof. Men det betyder inte att jag inte kan tänka mig att spela i en annan klubb. Men återigen, det avgörande kommer inte att vara pengarna - det finns viktigare saker.

Frida avslutar med att trycka på att vi är nöjda med hennes svar och tar åt oss av hennes på citat som en liten slutkläm

"Det ni gör verkar vara ett lyft för svensk handboll - keep up the good work! Intressant läsning på bloggen överlag, men i synnerhet inlägget om spelarföreningen och spelaravtal. Kul att det blir lite debatt i ämnet, sitter nämligen precis och skriver mitt examensarbete på juristutbildningen, och ämnet är svenska handbollsspelares arbetsrättsliga rättigheter.

Jag diskuterar kanske inte så mycket om just spelarförening, men kommenterar det i anledning av att jag tycker det behövs ett kollektivavtal, precis som det finns för danska och norska spelare, samt för svenska fotboll och hockeyspelare. Kanske är ni intresserade av att publicera ett inlägg i ämnet för att få upp det till diskussion när jag är färdig till sommaren?

På den frågan svarar vi på Evert Ekh -

det kan du ge dig fan på Frida!